I helgens två matcher kom vi till spel kraftigt skadeskjutna. Pga sjukdomar, skador, m.m. var vi väldigt få i båda matcherna.
Men vilken inställning... Inte ett ord gnäll och klagan, utan tjejerna bara kämpade på trots att de gick på knäna. Dessutom lyckades vi hålla koncentration och fokus hela vägen, vilket är minst lika imponerande.
Spelmässigt börjar rörelsen i anfallet se mycket bättre ut och vi ser med glädje fram emot säsongs avslutande månader. Hur mycket mer kan vi utvecklas under dem??